Vaknar av minnen som sårar, att mina kinder är våta av tårar.
Minns dagar när jag varit naiv, osäker och rädd för känsloliv.
Gråten, rädslan och hatet, har legat mig i fatet i kärlekspratet.
Mina känslor har likt en boll, studsat omkring utan kontroll.
Ensamheten har tagit grepp om livet, inget tas längre för givet.
Fast i en situation som ömmar, det fräter sönder mina drömmar.
Instängd utan kraft att bryta mig ut, känns som att livet tagit slut.
Minns det mesta som varit, somt har jag erfarit, annat har farit.
I sagan är lyckan självskriven, i livet är ingen lycka given.