Vinden bjöd upp till dans med Mälarens ollonfärgade vatten,
likt brudslöjor på vågornas toppar dansade sommarnatten.
Den ljumma vinden förförde varje varelse på själslig nivå,
inget hindrade att ta en svängom i älskogens dans för två.
Den ljumma sommarnatten bjöd även ensam på yster dans,
för att på egen hand njuta av den trolska nattens romans.
Lite blygt, generat tittade solen upp bakom horisontens rand,
vinden mojnade och med gryningen hade den ett blodsband.
Dagen vaknade och talade om att allt består av samma energi,
det spelar ingen roll vad vi gör och hur vi tror att allt skall bli.
Det är ändå bara kraften, den vi kallar Gud som vet – det,
den som fått så många att lida men andra att känna trygghet.