Så har den lagt sig till ro, tagit ett djupt andetag och svalt sommaren så god,
denna färgsprakande årstid som får oss att känna upprymdhet och vemod.
Den kryper innanför skinnet och biter sig fast, av frukt gör vi sylt och saft,
medvetna om att vi är varelser som påverkas och styrs av naturens kraft.
Hösten berör oss med sina dofter från vissna löv och den ljumma vinden,
träd, buskar, hela vegetationen gör sig redo för vintern, att acceptera den.
Rasslandet från löven är musik i våra öron, skimrande gula och röda,
likt lärkvingar rör de sig på träden, faller av och sedan stilla, helt döda.
Vi påverkas av årstidernas skiftningar som av allt annat omkring oss,
vad vore livet utan detta, en fadd smaklös vandring på väg mot kosmos.
Vi behöver förändringar för att lära oss leva, något många inte klarar,
för livet är en upptäcksfärd på en väg som vi tror i all evighet varar.
Hösten talar sitt språk utan omskrivningar och krusiduller, den är naken,
den är ren och äkta, precis som andra årstider vi passerar, det är haken.
Den bjuder på regnbågens alla färger tills den tonar bort och försvinner,
ger plats åt den tid då naturen får vila, det är vintern som vinner.