Det blev kväll och solen kallade in sina sista strålar,
månen tog över, skuggor vandrar och vargar vrålar.
Natten öppnade dörren och släppte in månens ljus,
som lade sig som en matta över gård och hus.
I månens bleka sken bäddade dom för nattens vila,
där det tungt beväpnande vardagsbruset blev fossila.
En dag till i universum på denna fritt svävande planet,
där ingen vet om det finns ett slut eller en evighet.
Några är här för att jävlas i tron att de är störst och bäst,
andras drivkraft är ödmjukhet, de bär kärlekens väst.
Hur vi än funderar över vår existens här på jorden,
kommer vi alltid att prata liv och död runt kaffeborden.