Det var en av de första dagarna i april. Solen sken från en näst intill molnfri himmel. Jag beslutade mig för att ta vara på denna försmak av vår och åkte till sjön för att njuta i solskenet. När jag kom till bryggan vid Mälaren såg jag hur den svaga vinden krusade sjön något ute på öppet vatten. I vikar och vid land var det spegelblankt. Jag satte mig i den vindskyddade delen av sjöboden och solen värmde skönt. Efter en stund trängde små svettpärlor fram på min bara överkropp och rann sakta neråt på min hud. Min kropp, själ, ja hela mitt väsen njöt av denna underbart vackra senvinterdag. Jag satt där själv med kaffetermosen och några kanelbullar i ryggsäcken. Några flugor flög omkring, yrvakna efter den långa kalla vintern. Njutningen var total och jag kände en lycka av att få vara den jag är på den här underbart vackra planeten i universum.
Stillheten vi så väl behöver
Det är så lätt att bara springa förbi storheten i att vi finns till. En storhet som vi kanske inte alltid tänker på i våra yrkesverksamma och stressade liv. Just i denna underbara senvinterdag fanns inget som kunde få mig förblindad och rusa in i en av människor uppbyggd värld. Hur skulle jag kunna glömma själva skapelsen som vi, allt och alla, är en del av? Att bara sitta och lyssna till den svaga vinden när den smekte marken, vattnet, träd och buskar, var bara det en upplevelse i sig. Vattnet kluckade lite under bryggan, några små vågor har slitit sig loss från krusningen längre ut på det öppna vattnet. De rullade in under bryggan och gav ett kluckande ljud ifrån sig när de träffade pålarna som bryggan är byggd på, innan de lade sig att vila vid stranden. Våren smög sakta in i de här dagarnas sista andhämtningar. Jag kunde se och känna doften av förvandlingen i den blöta marken och den vissnande faunan från förra året. De torra grässtråna vajade lite i den svaga vinden, och liksom vinkade till mig, där jag satt i solen vid sjön. Andra hade lagt sig på marken tillsammans med den övriga vegetationen som orörligt bara fanns där.
Årstidernas växlingar
Våren är en förvandling från en årstid till en annan, en förvandling som vi själva är en del av. Vi liksom naturen förbereder oss inför en stundande sommar med ljusa, varma dagar och ljumma kvällar och nätter. Vi förbereder våra hem för att ta tillvara på sommaren på ett trivsamt sätt. Den tid av året när vi kanske är närmare varandra än någon annan tid på året. Då, när sommargardinerna hängs upp, trädgårdsmöblerna ställs ut och grillen putsas av. En tid när vi kanske tänker lite extra mycket på skapelsen, på att vi alla är en del av allt och varför allt är som det är. Vi kommer till insikt med att vi alla är sprungna ur samma kraft, samma källa till liv som allt annat levande på jorden. Vi väcks till liv efter en lång vinter, liksom naturen som samlar kraft inför den sjudande grönskan som ännu ligger i sin linda.
Tryggheten
Även den här dagen gick mot eftermiddag och kväll. Solen dalade ner och luften började kännas sval. Det började skymma och jag drog mig hemåt för att förbereda mig inför kvällen och nattens vila. Det blev mörkt, luften var fortfarande klar och det blev en kall natt. Stjärnorna på himlavalvet fick mig i balans med hela mitt väsen och jag påmindes om vår litenhet. Kanske blir det åter en fin dag imorgon, men först bäddade jag ner mig, kramade kudden och tänkte på allt vackert som jag upplevt denna dag. Önskade mig en god natt och somnade i ett tryggt och ombonat hem tillsammans med mina tankar och drömmar om en lika fin eller en ändå bättre morgondag.
